fredag 31 oktober 2014

Att våga sig på att ta en paus mitt i allt slipdamm


Jag har spacklat väggar och slipat så det står härliga till i veckan. Det återstår en hel del. Det är ju tre rum som ska göras i ordning och jag är ingen spacklare, ingen slipare eller målare heller ... men kul är det. Att se resultat alltså.

Har varit på väg att ge upp ett par gånger efter några fatala missar av viktiga detaljer i arbetsflödet, haha, men seg ä jag så jag kämpar på. Lite hatkärlek till hela grejen känner jag men det kommer bli fint när det blir klart.

Idag sa kroppen till mig att ta en vilodag och det hakade jag på bums! Jag har istället smaskat i mig inspirationsbilder på nätet. Sovrumsinspiration, bilder på barnrum och hemmakontor. Vet inte än hur färgvalen ska gå, ska vi ha Kalklitir på flera väggar än i vardagsrummet? Ja, troligtvis, haha!

Sen blev det mys med Charlie, vi bakade äppelpaj ( jag skalade och hackade äpplen och blandade smuldeg medans han kröp fram och tillbaks och ställde sig upp där han hade möjlighet att ta tag i nåt varpå jag fick lämna äpplena bums och hjälpa herrn ner igen). Musik på, lite soft sådär och tända ljus ÖVERALLT!

Sen kom mannen in och tände brasan. Myspoäng på det! Ikväll har hemska monster klingat på vår dörr och vi har varit tvungna att köpa hem godis för det ... yes!

Äppelpajen förresten är vår favorit här hemma. Det är flingsaltet som gör´t! Här kommer receptet!


Världens godaste äppelsmulpaj


ca 800 gram äpplen

1 tsk kanel
2 tsk socker
1 krm flingsalt
smör till formen


Smuldegen:

125 gram kallt smör
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 1/2 dl socker
1 1/2 tsk flingsalt


Och så mycket vaniljsås till om ni frågar mig!

Sätt ugnen på 225 grader. Smuldegen: Skär smöret i bitar. Nyp ihop smör, mjöl och havregryn till en smulig massa. Blanda i socker och flingsalt. 

Skala äpplena och skär i mindre bitar. Blanda äpplena med kanel, socker och flingsalt och häll ner i en smord form. 

Fördela smuldegen över äpplena och grädda i mitten av ugnen i ca 20-25 minuter. 




Önskar er en fin fredagskväll och en fin allhelgonahelg!

Kram/Pernilla

söndag 26 oktober 2014

Bara att gå ner i källaren

Idag har vi plockat rent i vårt sovrum och vi sover tillfälligt ner i källaren där vi har gästrummet annars. 

I morgon bitti kommer golvslipar´n hit och ska förvandla golvet till ett förhoppningsvis fint, vackert och trärent furugolv. Den högblanka lacken ska väck! Även de gula väggarna så småningom.

Golvlisterna ska bytas ut också. Just nu går det rör från elementen längs väggarna (varför i fridens namn byggde man inte in sånt i väggen!!!!???) men vi ska bygga in rören i golvlisten. 

En stor dag i morgon alltså! 
Natti natti!

Framsteg och uppåt

Här tränas det på att ställa sig upp mest hela dagarna.
Det går bra också. 
En stund senare så ställer han sig upp vid soffan. Helt på egen hand. 

Problemet är att nu kan han ställa sig upp men han kan fortfarande inte sätta sig ner från stående... fortsättning följer ... mamma njuter och lämnar honom inte med blicken mer än högst en sekund.


lördag 25 oktober 2014

Hej, det är lördag!



Helgen är här! Här vaknade vi vid 6.00. Ja, lille mannen vaknade och då är det bara att kliva upp men idag var jag svårvaknad. Det regnar rejält ute idag så det gäller att hitta på något mysigt idag som piggar upp. Men idag får vi vedleverans så det blir garanterat att tända i öppna spisen.

När vi flyttade in i huset så var det gula väggar och guldlister i taket i vårt vardagsrum. Nu har jag målat bort både guldet och det gula. Jag ska visa er före/efter senare men just nu har jag inga bilder färdiga.

Endast en bild på buketten som blev efter all tejp runt lister och fönster, riktigt vackert med maskeringstejp!


Ha nu en riktigt skön lördag, oavsett om det är regn eller ej. 
Att bara vara är gott nog en dag som denna!

Pernilla

torsdag 23 oktober 2014

Renovering del 1


















Håll i er nu, för där blev det furuchock!

När vi flyttade in i vårt hus i våras så sa vi att vi bara skulle flytta in och det var ju faktiskt ingenting som behövdes göras iordning akut utan vi skulle bo in oss, känna efter, njuta av att bara vara och allt det där som man säger ... haha.

Här står vi nu med två rum som är tömda och redo för en uppiggning!  Det har faktiskt även kommit gips på väggarna redan och foder runt fönster och dörrar. tusen tack pappa för hjälpen!!!

När vi rev ner den tjocka pappväggen kom det fram coola mönstrade tapeter! Men ... nej tack.

De nedre bilderna ska bli Charlies rum och öppningen till klädkammaren som ligger mellan hans sovrum och vårt sattes igen.

På måndag kommer golvslipar´n. Vi bestämde tillslut att behålla det överlackade furugolvet och med ett antal slipningar och lite ny nyans så tror vi att det kommer bli riktigt fint!

Fortsättning följer ...

måndag 20 oktober 2014

Är det inte det ena så är det det andra ...

Så lyder vårt mantra här hemma. Sitter här och försöker redigera bilder men ack så svårt efter en liten olycka som hände i lördags morse. Ett litet gulligt finger flög rakt in i ögat på mig så det blev att spendera dagen hos akuten. Ett litet skrapsår på irisen och jag ser väldigt suddigt så imorgon blir det till att ringa ögonmottagningen för att få en remiss till ögonläkaren.

Så fort det kan gå, och så ont det kan göra .... hua!

Charlie är en riktig piggelin och favoritställningen vid frukostbordet är gärna med en fot uppe. Och så hästen förstås. Eller "hässcht" som han kallar den.  Tänk att häst kom för både mamma o pappa .... haha.





Piggelin får jag faktiskt titulera mig själv också och det känns så skönt!!! 
Idag har en massa trist skrivbordsjobb blivit gjort och det har bokats in hantverkare som kommer hit om en vecka och slipar våra golv. Mer om det senare....

Önskar er en finfin vecka!
(Och tack för era fina kommentarer och mail jag fått! Det värmer! Glad att ni finns! )


söndag 12 oktober 2014

Från tråkigheter till roligheter

Vet inte vart jag ska börja. Kände bara för att komma in en stund på bloggen igen. Det har ju varit tomt här en lång tid nu. Jag har helt enkelt inte varit frisk. Men .... nu börjar liksom livet återvända och det känns som jag börjar hitta tillbaks bit för bit, steg för steg, tillbaks till de saker som jag vill göra, allt som jag längtat efter så länge nu. Att vara en glad mamma till exempel..... en pigg mamma.

Vad var det som hände egentligen? 

Under våren/sommaren kände jag mig allt mer trött och utarbetad. Jag tänkte till en början att det inte var så konstigt med tanke på allt som hänt sen Charlie kom till världen ... det var njurbäckeninflammation, vi flyttade till nytt stort hus, allt med flytten, trubbel hit och dit med vissa saker som rörde försäljningen och andra personliga saker inom familjen. I mitten av sommaren fick Charlie återigen nya infektioner och det blev akuten tre gånger med påföljande antibiotikakurer.

Och så mamma på det. Då kan man ju få vara trött, rent utav lite utarbetad ... men .... det blev värre än det. Jag tappade motivationen, kände mig deppig och alla vardagssysslor som att laga mat eller plocka ur diskmaskinen blev som värsta utmaningarna. Jag kunde inte förmå mig att förstå vad det var jag skulle göra. Jag kunde stanna upp mitt emellan lökhacket och kylen och fråga mig själv "vad var det jag skulle hämta nu ... ?" Jag orkade inte ens ta en lugn promenad med vovven ...

Jag insåg att jag faktiskt hade hamnat i nån slags utbrändhet. Och på nåt vis så var jag faktiskt det. Utbränd. Den fantastiskt vackra sommaren som alla skrev om. Jag läste hur alla badade och hade middagar, vänner som ville att jag skulle följa med till stranden eller komma på fika, sådär lite spontant trevligt bara. Men , det gick inte. Den jobbigaste känslan var att jag inte ens orkade vara en glad och pigg mamma. Det skar mest i hjärtat......

Då bokade jag en tid hos läkaren. Det är någonting som är fel. Det var fel. I ett enkelt blodprov visade det sig att jag hade alldeles för höga TSH-värden. Sköldkörteln krånglade och när jag fick veta det så stämde alla symptom in. Det var faktiskt skönt att få veta vad det var. Alla pusselbitar ramlade på plats.

Jag började äta levaxin för sköldkörtelrubbningar när jag var gravid, det är tydligen vanligt att det kommer just då och jag tog om blodprov efter förlossningen för att se att alla värden såg bra ut. De gjorde det då. Jag visste ingenting om att det kunde ändra sig så snabbt igen.

Efter nya prover i somras hos läkaren såg de att jag hade hade jag hypotyreus; underfunktion av sköldkörteln. Jag skriver detta till stor del för att någon annan som läser här kanske är i samma sits som jag var i somras. Detta smyger sig på, sakta,  och det är en hel radda med otäcka symptom som man drabbas av. Det bästa är att man blir helt återställd när man ställer in den rätta dosen av levaxin.

Jag har ökat min dos nu två gånger och som sagt, nu börjar jag känna att jag är med i leken igen, med i livet!!! Det är en fantastisk känsla!!! Jag njuter verkligen av alla stunder där jag nu orkar att vara med! Jag kan ta en skön promenad med vovven och Charlie, hälsa på fina vänner för en fika och komma hem glad och ändå orka med resten av dagen. Jag orkar leka med Charlie, stunderna vid matbordet är ljuvliga! Vi kan sitta länge och han pillar glatt i sig det mesta, leverpastej och smörgås är en favorit till mellanmål! Vi skrattar tillsammans och jag njuter av att kunna vara där, så fort tiden går, han växer och har blivit så mycket mer med i allt.

Idag tog familjen en sväng till Noas Ark, där var det skördefest idag. Vi träffade lamm, grisar, åsnor, hönor och tuppar. Charlie klappade faktiskt en häst för första gången! Han tyckte det var så häftigt!

Det är hans första ord också ... inte mamma eller pappa... nejdå ... utan HÄST.
"Hässccht" heter det. ;-)  Han har en duplo-lego-häst som vi säger "häst" om, och han gillar den där hästen väldigt mycket. Så då kan ni tro att idag när han fick klappa en riktig häst, då var det extas!!!