Mannen tog bilen och körde iväg sådär vid halvsju-snåret på morgonen i går morse. Precis innan det hade jag hankat mig upp med grus i ögonen, slängt på mig morgonrocken o gått ut i köket där han redan hade packat mackor o kaffe i ryggsäcken. Fotoutrustningen stod redan färdigpackad i hallen... inklusive den Gigantiska väskan med det Enorma objektivet.
Ok, jag är fotointresserad men att bege sig iväg så här tidigt, åka ganska långt o sen stå o frysa i närapå 20 minusgrader för att fånga en bild på en havsörn... nej, då håller jag mig hellre hemma i värmen, drar ett lager färg över den fula furubyrån och tassar runt o myser... jag tog några klunkar kaffe , bläddrade lite tidning, han packade det sista o åkte iväg.
Jag smög ner i sängen igen o vaknade så där 3 timmar senare. Ett par timmar därefter slog jag en signal till mannen, som överraskade mig med att han redan var på väg tillbaks hem. Oj, det var snabba puckar. Jo, när han väl kom dit så hade det närmsta avståndet att beskåda örnen varit över 900 meter, nästan en kilometer bort alltså. Då räcker knappt ett Väldigt Gigantiskt objektiv ens... mannen var väl lite missnöjd o stelfrusen, men han hade i allafall fått havsörnen på bild, o jag tycker det blev ganska läckra kort. Nu är det ju ingen skärpa för en fågelskådare, men för ett konstnärligt öga kan det räcka långt! :-)
Ps: Man kunde också få komma närmre örnen, de hade ett gömsle dit man kunde ta sig men där var man tvungen att stanna över natten, för att inte skrämma örnen. Jag är väldigt glad att mannen inte var riktigt Så fotointresserad i allafall! :-)
Idag blev det trots kylan en promenad. Det enda som gällde var att vara avslappnad o halka med isen liksom... då gick det fint. Isen syns ju inte under snön... o så nedförsbacke på det... en balansakt i sig!
Det var ju en massa rönnbär i höstas.. det sägs ju att det blir mycket snö då. I år stämmer det.
Tror ni på såna gamla talesätt? Jag gör kanske det...
Natti natti/Mira
