Tack för era grattishälsningar och god fortsättning på det nya året! Det här året ska bli det bästa någonsin!
På juldagen fick vi åka in till barnakuten med Charlie. Han hade hög feber och vi blev inlagda i 6 dagar på Astrid Lindgrens barnsjukhus. De tog alla prover man kan tänka sig, lämnade ingenting åt slumpen, han var ju bara 9 dagar gammal. Det var hemskt att se honom så skör och svag. Alla nålsticken och ryggmärgsvätskan de tog... det skar djupt i modershjärtat. Gråten bara kom, som i vågor. Det gick bara inte att hålla masken, ej heller låtsas vara den där starka modern - jag hade ju precis påbörjat den resan och vi höll precis på att lära känna varann. Charlie fick dropp och en antibiotikakur för att febern skulle gå ner. Jag var så rädd för att det skulle vara något allvarligt men vågade inte tänka tanken...
Efter 6 dagar kom provsvaret - han hade en urinvägsinflammation som hade spritt sig till njuren, njurbäckeninflammation. Ny antibiotikakur och vi fick åka hem. Imorgon ska vi tillbaks till sjukhuset för en röntgen av njurarna. Charlie mår bättre för var dag som går och tiden står still när jag tittar in i hans stora, blå, pigga ögon!
En tuff start i livet för Charlie. En tuff tid för mamma och pappa. Men kärleken till denna lille gosse är omätbar. Gränslös. Kärleken svämmar över och livet har fått en ny mening!
