Detta är temat hos
Fabriken idag.
Vem är då jag?
Jo, jag är violinist och jobbar heltid i en symfoniorkester. En nackdel med att jobba som violinist innebär att jag i princip aldrig är ledig. Efter ett par spellediga dagar känns fingrarna som sega korvar (jag lovar) så jag måste hela tiden spela för att hålla formen. "Lediga helger" innebär förberedelse inför nästa veckas program. Så jobbet blir därför såklart en hel del av mig. Musiken blir mitt liv. Men det ger mycket också. Det är mitt drömjobb!
De bästa av konserter så får jag rysningar på ryggen av hur häftigt det är att sitta mitt i orkestern och skapa den här musiken tillsammans. Ibland brukar jag tänka, "Åh, kan vi inte spela det där stället igen, det är ju så himla maffigt o fint !!!"
Jag spelar folkmusik också. Sköna kontraster!
Mer friare än klassisk musik, men lika medryckande och ger också garanterat rysningar, haha!
När musiken slutar efter en klassisk konsert och vi går hem så kan jag känna mig upprymd av vad jag fått varit med om, men samtidigt en tomhet. Att lägga ner så mycket av sin kraft på att skapa något just i den där stunden men inte ha något kvar mer än minnet och känslan av hur det kändes att spela.
Det är nog därför som jag har en brinnande lust att ta tag i saker när jag är ledig. Kan inte sitta still (förutom när jag bloggar eller har fastnat på en bana i Candy Crush...gosh)
Att få sy den där
lampskärmen eller att
måla om ett hörnskåp.
Att skapa saker som jag kan få ha kvar!Jag kan nästan hyperventilera när jag kliver in på en ny loppis! Jag tokgillar att gå på auktioner och spana efter den där rätta byrån.
Jag älskar våren och att fota blommor!Jag bor med min sambo B och hunden Wilma i ett parhus. En liten trädgård har vi och i somras byggde vi vårt
växthus! Jag älskar våren och jag njuter av att våren nu ligger där på lur.
Att köpa hem tulpaner och vårlökar. Det är lycka att redan nu i februari börja tänka på vilka fröer som ska ner i jorden och hur vi ska ha det i växthuset i sommar. Mina favoriter bland blommor är pioner och rosor, i rosa, vitt och lila!
Att fotografera är riktig avkoppling för mig.Det ska också vara en kontrast till jobbet, där allt måste vara helt perfekt på micro-sekunden. När jag fotar så ska jag bara ha roligt, och inte ha en massa krav på att det måste bli helt perfekt.
Det är skönt och det är jag. Jag måste ha den balansen.
Sen har vi den där hunden... Hon tog mig med storm och det bästa vi vet är att åka på hundträffar och kurser. Man träffar nya människor, pratar hund... då kan ju inget bli trist, va?!!!
Haha, kolla vad vi har fokus här!
Vem är jag mer då?Jo, jag tror att jag är en lyssnande person när vänner har saker att berätta. Jag dömer ingen förrän motsatsen bevisas. I varje svår situation försöker jag se
något som är positivt. Det hjälper, jag lovar!
Jag är nära till känslorna, ärlig (ibland för ärlig) och tror på att om ger jag ett leende eller hjälper någon så får jag det tillbaka. kanske inte direkt, men på lång sikt.
Det har verkligen tagit hela dagen att skriva det här inlägget... (skyller då lite på att jag jobbat, tangentbordet hoppar över mellanslag och bokstäver hela tiden och så har jag haft konsert.. och så är Wilma så himla skendräktig så jag blir så enormt störd av henne när jag ska tänka, haha, sötnosen!) Nu ska jag gå in och kika på vad ni andra skrivit. Spännande!!!
Kram
Pernilla
